Våfflor ... or not våfflor? that is not the question.

Sitter med Bee och väntar på att klockan ska slå o vi får vandra till vår mor för kaffe och våffla. Det vill säga fullända denna dag.
Tvättat och planerat. Skrivit och tänkt. Futurama och Machinarium. Lyssnat och plockat.
Seg dag. Läste för någon dag sedan om en tjej som ska ge ut en kokbok. Men inte en vanlig sådan. Hon tillagar all mat i sin kaffekokare :o. Något har gått fel när man är villig att utsätta sin kaffekokare för sådana hädelser.

Hade massa tankar när jag satte mig här. Men allt försvann. Musiken tog över ^-^.

Off and away.

Sunday, bloody sunday.

Helgen börjar lida möt sitt slut och måndag känns mer verklig. Sicken helg.
Mycket har skett på kort tid. Igår spenderade jag morgonen med Bee och läste nyheter och skvallarade om människor. Därefter blev jag upphämtad av M, för en tur ut till Toftastrand för lite fika. Inga höjdar kakor, men gott bryggkaffe för en gång skull. Som avslutades sittandes på en brygga som ledde ut till sjön med luften fylld av ord och meningar. Men med en gemensam nämnare.
Efter detta bar det hemåt igen, där jag mötes av ett litet Bee som återigen altenerat sitt hår. Vi lagade mat och glodde på D. Gary-man.  Och lite surfing on the net ^-^.

Nu sitter jag lite konfunderad, men fylld av glädje. Suttit och snabbspolat lite animeserier som kommit upp som tips inför animekvällen. Än så länge har jag inte hittat alltför mkt att hurra för. Folk har konstig smak ^-^. Har ju annars Lilla sjöjungfrun, den är ju anime-rad : P. Nej, men får gärna ge mer tips ^-^.

Ska iväg och handla med mor min idag. Fått låna bil av I, snäll som hon är. Sen blir det lite städning här. För att sedan avsluta kvällen med I och Bee. Prat och kaffe blir nog temat.
Glad med sedan jag fått veta att vi ska på Barbie-fest. Vad det exakt betyder har jag ingen aning, men everything is gonna be pink. Kommer känna mig allmänt out of place, men magiskt. Underbart sedan jag älskade Barbie som liten.
Jup, nu kom det fram. Jag var en Barbie älskande, blond liten flicka med snurreklänningar och knacka skor ^-^. Dvs klänningen stod ut när man snurrade och skorna knackade när man gick för att det fanns en liten klack. Jag skulle bli prinsessa.

Nähe, snart ska min far komma och vi ska fixa björkris och fika hos min farmor. Snart påsk : D.

People use your brains.

Blev mäkta upprörd igår. Efter att haft en trevlig kväll med min far. Jag lagade mat, vi pratade och tittade på film tillsammans. Så slog min tvätttid äntligen in. Glad gick jag dit, en timma försenad dock då det drog ut på tiden med min far, för att finna tvättstugan okuperad. Gick tillbaka efter en timma, men mötes av samma åsyn igen. Bestämde mig då att jag tar tiden efter min egentliga tvätttid. Detta sedan min var sista tiden egentligen, men det är för vana att folk tvättar efter emellanåt. Klockan ticka och slutligen tar jag mina tvättkassar igen och beger mig till tvättstugan. Och vad ser jag då, jo nu har någon annan ockuperat den och låst. Dilemmat är att denna gång kan jag inte gå och klaga då det tekniskt sett inte var min tid. Men what the hell. Så vid kl 1 var äntligen tvättstugan ledig.
Min egentliga tvätttid började vid 19.30. Glädjen var än större eftersom jag skulle vara hos Danne vid kl 7 för att ta hand om Jacku.

Men det är "past tense" nu ^-^. Nu är det D.Gary-man och Sick Nurses framför tv:n med B:et som äntligen är hemma igen efter 1,5 dag hos vår mor. Får ju inte glömma att flyttstäda bara för att det är hemifrån man flyr.

Tittade på Everything is Illuminated igår. Kan rekommendera om man gillar lite speciella filmer. Fick filmtips om den. Lite utdragen emellanåt, men erbjöd food-for-thoughts. Och Frodo gjorde faktiskt en helt okey prestation som en säregen liten amerikan i ett främmande land.

That's all for now folks!

It's a new day ... I guess

Jag vet vad jag har sagt om detta, men som alla vet är jag impulsiv. Speciellt när det kommer till detta området.
Yes, jag har färgat håret igen. Och nej mina väggar är inte blå, röda lr vita. 

Har fixat tvättstugetid till ikväll, woho. Älskar verkligen att tvätta. Underbart med doften och känslan av att få sina smutsiga kläder varma och rena. Ordning i kaoset. Kom dock på att min far kommer ikväll. Detta sedan jag ska bjuda på middag. Har dock inga idéer ännu på vad det ska bli. Bara efterrätten klar : P. Viktigaste delen trots allt.

Sedan har Ican och jag bestämt att vi ska hålla en anime-kväll fredag den 26 mars här. Så nu kommer ju självklart frågan om vilka som vill joina oss, samt vad vill ni se ^-^? Vår idé går ut på att blanda lite i både genre och film/serier. Så bara att höra av er med idéer och antal personer som kommer ^-^.

Annars en lugn dag, med städ och plock. Ska se om jag finner tid att skriva idag.
Och imorn blir det en Jack o Faster Cia dag ^-^. Passning av lilla busfröet.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I'm sick and tired of you and your lies. Cus I don't belong here, my life is on the other side.
So get out of my head, you monster.

Slödag

Spenderat dagen med att titta på asiatiska gore filmer med B:et, där vi laddat upp med 3 stora godisskålar. Läst om gamla alkemister, deras upptäckter och lurendrejerier. Även sett en film om en liten orange miniräka som funnit sitt hem på en plats där den tydligen borde ha dött. Underbart vad jorden och alla dess livsformer fortfarande kan fortsätta att förvåna oss och förändra våran bild.

Även ett besök hos T har hunnits med.  Och nu är det snart dags för Spelkväll hos Danne. Men först MAT ^^.

Ser ut som att vi kommer försöka sätta filmkvällarna antingen fredagar lr lördagar, med början om 2 veckor.
Sounds like a deal? Och vi vill ha temakvällar ^-^. Och som vanligt är förslag alltid välkomna. The floor is open.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommer lite mer här sedan. Bara varit lite slö hittills idag med att fokusera ^-^.

Dumma spadar.

Sitter här och funderar. Varför ska det behövas så drastiska medel för att inse saker? Varför är det så svårt att se vad som händer när man står mitt i smeten? Varför lyssnar man inte på  tecknena som kroppen och huvudet skickar till en om att något står fel till i ens beteende? Istället snurrar man bara in sig i sin osäkerhet, som söker efter bekräftelse på vad det beror på. Och osäkerhet leder oftast till ologiska och känslomässiga beslut, som för den andra in i samma vevande spiral. Istället för att bara lyssna på varandra. Istället väljs vägar att sluta sig inne med tankar eller lyssna på andra. Och plötsligt står man där som två helt olika människor. Båda står med en känsla av oförståelse och maktlöshet. 
När man tvingas eller väljer att ta några steg tillbaka för att se på var man befinner sig, brukar man bli rätt konfunderad över hur situationen egentligen ser ut. För i ens egena har detta ofta luttat åt ett annat håll.

För min egen del ser jag hur mina osäkerheter över mig själv lät mig styrdas av andra tankar. Alltid enklare när någon säger vad som är rätt och fel. Speciellt när man är osäker. Vilket ledde till att jag inte längre var den jag ville vara eller är. Och kanske det mest. Den jag är. För i dessa situationer är det så lätt att tappa just sig själv. Agera och testa gränser som man själv inte har intresse för, men ju djupare man faller desto svårare blir det att se. Med detta avsäger jag inte ens ansvar. Utan ställer mig mer frågan: När blir man så svag att man inte längre litar på sitt eget omdöme? När blir allt plötsligt svart eller vit, när det inte varit så innan? När blir tvivlandet på en själv och den andra för svag?

Ibland kan man reda upp saker när man står mitt i smeten, men ibland tror jag man behöver ta stegen ifrån för att verkligen kunna se hela förloppet tydligt. För ögon som är täkta med gegga blir aldrig riktigt rena genom att bara borsta lite med händerna.

Men frågan är bara om skadan som skett i spiralen lämnat för mycket? Eller handlar det inte mer om vad man gör det till?
För grunden man stod på innan, den finns kvar. Den har bara hamnat i skymundan.

Ännu en dag som för tiden framåt.

Halva dagen redan avklarad med tur på stan och kaffe med vännen min. Vi letade vårjackor, som kanske borde vara enkelt, men vissade sig svårare än att hitta en fisk utanför sin vattenskål. Apparently så ska vi alla gå runt med tält.

Nu sitter jag efter att ha tittat på Lady Gagas otroligt galna video Telephone och käkar godis med B:et. Man kan ju inget annat än älska Gagas galna persona.

Läste något roligt i Metro idag: Det kriminella gänget Black Cobra har blivit häktade för kakstöld från företaget Godbiten. Då är man hård ^^. Cookies is the new drug.

Nähe, nu ska jag se klart på The Simpsons. Och vänta på att resten av de personer och saker jag ska höras av eller ske ska infalla. Sen blir det nog film ikväll. Tar gärna tips, efter vårt misslyckade försök igår, Benjamin Buttons. Lång, seg och vad hände med att kunna säga en mening på mindre än 5min?



I had a plan ...

Men den föll pladask. Så nu står jag med ett svart hål fyllt av ovetskap. Och vad gör man med hål, man fyller dem ^^. Så idag har jag en plan. Detta efter att gråtit mitt hjärta ut för att sedan inse att jag fått en ny roomie ^^. Lika plötsligt som allt annat bestämde nämligen B:et o jag att flytta ihop. Hon behövde komma hemifrån och lära sig lite ansvar och stå på egna ben, medans jag behövde total omvändning på min värld. And what's a better plan than combining these?
Så nu sitter jag här med Ariel som bakgrund på firefox och begrundar de val som gjorts, men även de som kommer. Med nerver och glädje tror jag endast något gott kan komma ur detta.

Ni ser, om det är någon som kan göra mig på gott humör så är det lilla B:et. Trots hennes lata sida, har hon en sida som gör att ens egena problem känns lättare. She shows me everyone else and how horrible they have it.
Tror det är ett av de bästa sätten att glömma sin smärta, se att andra har det värre. Dock delar kanske inte min syster och jag idé om vad man ska vill med denna misär.
Allt jag ser är: I'm gonna dedicate my life to make theirs better. Medans B:et ser: Omg kolla, om de var zombies skulle de må bättre. Och vi skulle ha mer kul med.

Men nu babblar jag. En lista ska upp på saker som ska ske.

* skaffa en stor världsplansch med tillbehören nålar i olika färger
* lära mig sticka.
* ordna filmkvällar
* äta mer godis ( kommer jag göra vare sig jag vill lr inte med ett godismonster som roomie.)
* se till att njuta av solen som äntligen kommit
* och framför allt se till att träffa alla mina underbara vänner som jag försummat i min lilla misär.
* börja kurser i mindfulness och bildterapi.
* planera, planera och planera. jag har fått viljan att göra detta igen.
* och kanske främst gladast är jag med att jag bestämt mig för vad jag ska bli en del av min vuxna tid:
Barnsjuksköterska. Nu är det bara vart ^^

I'm a fish with a whole sea to explore.

Nehe, nu ska vi <(^-^<) se om vi kan få ner lite Disney lr kanske D. Gray-man o käka godis... nam nam

Over and out.

En dag i Underlandet

Idag av alla dagar insåg jag hur vriden man gör världen. Att inte ens sin egen röst imonbords lyckas man lita på.
När blev det enkla så svårt? Vi ställs dagligen inför vardag och val. Vi väljer själva hur vi bemöter och ser på dem, men någonstans på vägen glömmer man att bara ta saker för vad de är. Man stirrar sig blint på alla saker på hur det borde vara. Vem man borde vara, vad du förtjänar och vilket värde man ska sätta på sig själv. Allt detta mätter vi i hur andra ter sig till oss. Men i denna bedömning glömmer vi att vi har endast gjort en tolkning av de andra. En subjektiv tolkning som vi sedan rådfråger med oss själva och analyserar fram ytterligare en ny tolkning, i tron att vi kan förstå den andra. För att tillföra ännu mer förståelse disskuterar vi med andra.
Allt för att förstå och kunna placera oss i det sociala rutmönstret. Men när blev platsen i mönstret viktigare än vilka vi egentligen är? När byte vi intresset för människor mot intresset för vad de ställer oss? När blev den egna människan så osäker att vi slutade leva för andra?

Ständigt ser jag människor runt mig bända och vridda sig för att bli omtyckt av en annan part, jag själv inkluderat. Vad de glömmer är ofta att den andra vridder sig lika mycket för att passa in i den mall de tror du har. Slutet blir endast den att vi bara springer runt i en spiral. För ständigt förändras målen, då man anpassat sig och inser att den inte passar. Och ju djupare man tillåter denna spiral snurra, ju längre bort kommer man från den man själv är. Men kanske viktigast ju längre ifrån kommer man den andra.

Ingen sa någonsin att en relation är en dans på rosor men vore det inte en aning enklare om vi bara vore lite mer ärliga inför oss själva?
Ständigt styrs vi av rädslor, men kanske är det dags att vi lär oss leva med dem istället för att försöka överrösta, neka eller försöka sätta oss över dem.

Vill vi inte vandra på stigen ensam kanske vi måste se att den andra även den är bara en person. Med oro och osäkerheter i sig. Funderingar. Och att vi kasnke aldrig kommer tala samma språk, men det betyder inte att man inte kan utveckla en ordbok tillsammans. Ta lärdom av det som sker, gott som ont.

Ge mig ett plommon, så ska jag ge dig en aprikos. Ger jag dig ett plommon, så kan du ge mig --------.
Samma sak, men genom alla apparater och munnar blir resultatet: Ett plommon, var det allt?
Negationer överallt.

Jag vill inte vandra ensam, men nu är jag trött på Underlandet.


RSS 2.0