Jag ser grått du ser svart.

Trött. Börjat hålla inne. Inte säga vad jag tänker. Oroa mig för att bli lämnad. Om jag uttrycker vad jag tänker.
Låser inne. Och bomber dimper ner igen. När ska vi prata som du lovade mig? När ska vi ta tid att sitta och fråga? När ska jag få veta vad du vill?
Så jag kan börja leva. För nu står jag bara här i väntsalen med blanketterna framför mig. Och väntar på att du ska komma så jag kan fylla i de sista luckorna. Så jag vet om jag ska fylla i de sista luckorna.

Jag kan leva mitt liv när jag vet vilken plats vi har. vilken plats du har.

Prata dammit. vi lovade ju varandra det. för vi sjunker annars.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0